tisdag 24 juli 2018

Matuka...

Matuka är en fågel på Maori eller Bittern på Nya Zeeländska. Det var brunaktiga fjädrar från den fågeln de första Matuka flugorna bands av av Maorierna som är ursprungsbefolkning på Nya Zeeland.
Nu är fågeln fridlyst så originalet kan man inte binda längre men matuka style flugor binds nu av andra fjädrar.


Med dagens snabba utvecking av nya material, bindtekniker och nya flugor så tycker jag att det är både intressant och roligt att gå tillbaka i tiden. Här runt omkring har vi Flug Pelles flugor, Hede flugorna, djupflugan och många andra.
Matuka style kommer som sagt ursprungligen från Nya Zeeland men blev ett väldigt populärt sätt att binda i USA och här i Europa.
Jag band en hel del Matukas förut inna de stora ledade streamerna gjorde intåg här uppe i norden.
Nu har jag återupptagit med att binda lite mindre streamers som är bättre anpassade i en del vatten som vi har här i Jämtland och framförallt i lågt vatten.



Som du ser på bilderna kan man binda med olika stilar beroende vilken fjäder man använder. Lång relativt smal eller lite kortare och bredare. Flugorna är mycket lättkastade och rör sig fint i vattnet.
När öringen jagar blindsill eller elritsa som den heter så är en Matuka i rätt färg en mycket bra fluga men fungerar väl även i andra sammanhang. Själv har jag fått en hel del öring i Dammån på olika Matuka flugor.

Flugorna på bilderna är bundna av och på:
Krok: Ahrex NS110 #6 men jag använder även Tiemco 5263 #8-4.
Kropp: SLF Squirrel dub.
Ribb: Tunn silver metall tråd.
Vinge & Hackel: Övre bilden Whiting Coq de Leon Tupp nacke och den nedre bilden olive stor tuppnacke för lax eller streamerflugor.

måndag 16 juli 2018

Jag är kär...

Jag är kär om man nu kan bli det i materiella ting. Bättre beskrivet kanske är att jag är jättenöjd, lycklig, äntligen hittat rätt osv...
Genom alla år jag flugfiskat och som lite prylgalen ( obs förr i tiden ) har jag fiskat med massa olika spön. Nästan alla Sage modeller, Winston, Loop, Vision, Loomis, Guideline, Pool 12 och en del andra  märken och modeller. Har nog alltid gillat ganska snabba spön men inte lika snabba som Sage Method. Tvåhandsspön har jag gärna fiskat med de som har lite längra böjradie till mina linor. Fiskade förra sommaren med Vision XO som jag trivdes med när rätt lina kom på.
Det är alltid viktigt att man anpassar sin favoritlina och provar olika spön med linan eller provar olika linor till sitt favoritspö....linan är VIKTIG, mycket viktig.




Nu denna säsong köpte jag ett Scott G 8,8´ #5. Ett spö som böjer sig mer i klingan men återgår snabbt och utan efterslag. Mitt drömspö!
Det tog ett tag innan jag fiskat in mig med spöet men allteftersom så har den växt som en förlängning av min arm.
De linor jag fiskar med är Scientiffic Anglers ART #5 och Scientific Anglers Spey Lite 180gr.
ART till det vanliga torrfluge och nymf fisket, Spey Lite där jag mest underhandskastar och till lite tyngre flugor.


Då jag efter flera års streamerfiskande efter stor öring fått "tillbaka" lusten att fiska med insektsimitationer sålde jag mitt streamerspö, ett Vision 9,6´#7.
Då och då vill jag forsätta att fiska med streamer men är lite osäker vilket spö jag vill fiska med.
Tyvärr tillverkar inte Scott ett G 9,6´#6 eller #7 så tankarna går till deras 9´#6 men jag har inte haft möjlighet att prova den ännu så det har inte blivit något spö än.
Så för att lösa den ekvationen så köpte jag en Scientific Anglers Spey Lite Skagit 180gr lina som man kan byta spetsar på till mitt Scott G. Det fungerar mycket bra men har inte provat med de allra tyngsta dubbelkrokade streamers ännu, så vi får se hur det går.
Länk till mer info om Scott G :  http://www.flugbindning-flugfiske.com/sv/flugfiske/flugfiskespon/enhands-flugfiskespo/scott-g-flugspo

Här nedan en film när grabbarna på Scott fiskar i Japan.



Scott Flyrods är ett litet företag med ca 25 anställda och byggt spön på ett hantverksmässigt sätt i över 40år.





lördag 10 februari 2018

Vinter drömmar...




Det sprakar till och en gnista flyger i väg från tjärvedsbrasan i den ljumma juni natten. En välbehaglig doft sprider sig från sotpannan, det får mig att leta reda på  mågen och flytta på pannan så det inte kokar över. Kokkaffet är varmt men smakar gott.
Tidigare på kvällen hade jag studerat en stor harr på de lite lugnare partierna av strömmen. Strömmens drottning fyllde magen med årets första åsländor som inte lyckades flyga iväg direkt utan följde med strömmen och en del blev näringsrik mat till harren.
Jag tog aldrig fram flugspöet, för mig räckte det med att beskåda naturens skådespel.


Efter det välsmakande kaffet så var min koncentration upp mot nacken.
Det plaskade till, lite svårt att se i skymningen så jag smög närmare i sällskap av mina tre Gordon settrar. Nu såg jag en större öring som troligtvis jagade småfisk 20m ovanför nacken.
Nu var det dags att ta fram flugspöet, välja lina och fluga. Det får bli en intermediatelina och en mindre ledad streamer som jag knåpat ihop under den mörka vintern.
Jag satte mig ned i en bra position för att vänta för att se ett tecken till vart öringen kunde befinna sig.
Jag slumrade till och när jag slår upp ögonen så är det fortfarande februari, 1m snö och minusgrader,
men snart så...