North Country Flies, flymphs, bygdeflugor.....

 

Hedeflugorna som jag fotade för länge sedan med analogt ( digitalt fanns ej ) hos Ekberg i Vemdalen. 

Så intresset har funnits länge.

I dagens flugbindning skapas det ny mönster varje minut den ena pråligare, svårare att binda än den andra. Flugbindningen har med hjälp av social media exploderat. Nya material, nya verktyg och en massa nya mönster både på gott och ont. På Instagram hittar man väldigt tekniskt bundna flugor och jag undrar hur många flugor han/hon binder per dag eller är det så att man binder en fluga en dag fotar den en dag och hoppas på massa likes, om den fungerar som fiskefluga som tar fisk kommer i andra hand?

För min del så är flugans viktigaste egenskaper att den fiskar som jag vill och fångar fiskar och håller för det. Läser man om de äldre flugorna som skapades av många duktiga flugfiskare där fler av dem fiskade för att få mat på bordet så får man en annan inblick i konsten att skapa en hållbar fiskfångande fluga.

Under flera år har jag intresserat mig för så kallade softhackel´s, flugor med mjukt hackel som fiskar på eller strax under ytan. Brittiska North Country Flies och amerikanska Flymph´s är riktigt intressanta både gällande deras historia, material val och fisklighet. De äldre klassiska våtflugorna samt olika bygdeflugor (läs Flug Pelles flugor & Hede Flugorna) är också flugor där många är skapade för att fånga fisk och inte likes på Instagram. 

Hare´s Lug & Plover - North Country Fly

Blue Dun Hackel - Leisenring Flymph

Prästflugan - Flug Pelle

Skomakaren, original till vänster bunden av mig till höger - Hedeflugan.

För mig är det intressant och spännande att binda dessa äldre flugor så nära original som möjligt, dessvärre  så är det svårt att få tillgång till naturligt bindmaterial så som fjäder och hår idag. Bucktail, kaninzonker, olika fjädrar är slut hos leverantörer titt som tätt, tänk då hur svårt det är att få tag i de äldre materialen som användes förr bla Waterrat. 

Material som kommer från utrotningshotade djur ska man inte binda på utan då gäller det att hitta lämpligt substitut. 

Hittar man det man söker så är lyckan gjord fast priserna börjar svida i plånboken. 

Bindtråd som användes på äldre dagar var av silke likt Persall´s men det användes även massa andra fabrikat. Idag finns det tillgång till bindsilke så som Ephemera Pure Silk, Textreme, Kimono, Yli mfl. Har själv nu i mitt eget lager Persall´s men när det är slut så ska jag försöka få tag i Yli som verkar vara populärt. Har även provat Semperfli:s men den är alldeles för tjock. Om du beställer någonstans så se till att du beställer bindtråd och inte silkesfloss.

 Tittar man på våra bygdeflugor så band man på det material som man fick tag på för dagen så en del flugmönster kan variera lite i färg mm. Om det är svårt att idag få tag i en del material så var det nog svårare förr. 

När det gäller krok och går långt bak i tiden så fanns det ingen ögla på kroken utan man band fast gut eller hästhår på kroken som fungerade som den sista biten på tafsen. Sedan kom krokar med ögla och blev det som de flesta band på. Stora märken som Mustad, Allcock, Partridge var populära. Bl a Hedeflugorna bands på Mustad. De brömda Catskillflugbindarna band på Allcock men efter andra världskriget försvann Allcock och de flesta gick över till Mustad och framförallt Mustad 94840. Jag binder de flesta av mina flugor på Ahrex. Ahrex har tagit fram 2 kroktyper de kallar för Legacy som passar mycket bra till de flugor jag binder men även Ahrex FW500 & FW502 tillhör mitt bassortiment. Det man bör tänka på är att de flesta av dagens krok är större än de äldre krokarna. Står det i en äldre bindbeskrivning storlek 12 använder jag 14 osv...

Dagsländor alá Lennart Bergqvist bundna på den gamla Mustad 94833 

Iron Blue Dun Flymph på Partridge krok med uppböjd ögla  - Leisenrings mönster.

Att hitta ett mönster man tror på, dessutom hitta material till den så att man kan binda upp några under mörka vinterkvällar för att sedan fiska med flugorna när säsongen kommer och lyckas presentera flugan så fisken tar, är det som får mitt flugfiske kännas fullbordat.
Länge var det stor öring och lax som jagade mitt fiskeintresse men efter att fått en del stor fisk så har jag nu hittat "hem" till det fisket som ger mig mer i utbyte själsligt och är mer rogivande än jagandet av de stora. Visst kan jag få skaplig fisk även nu på en tex flymf fiskad strax under ytan men det är inte storleken på fisken som ger mig det jag söker efter. Det som är mitt flugfiske är att studera vattnet, vilka insekter som finns på i och ovan ytan, hur ser vakformen ut. Välja fluga i lugn och ro, gärna från asken med de äldre mönstren, knyta på flugan, räkna ut hur jag ska presentera flugan, fånga fisken, släppa tillbaka den eller så får den bli middag. Sätta sig ned och fylla på koppen med svart kaffe ur sotpannan, äta några kex tillsammans med mina Gordonsettrar, insupa naturen och spana efter vak, insupa skogslandets närvaro....

Blae and Black våtfluga.

Även mitt intresset för redskapen har ändrats genom åren. Borta är sökandet efter flugspöet som kan kasta en  stor fluga 30m. Idag när jag väljer spö så är det viktigaste hur lätt det är att presentera flugan på max 15m och hur det är att drilla fisk med spöet. Fiskar man med ett flugkast med tex 3 flugor så går det inte att kasta med ett supersnabbt spö med smala linbågar utan jag väljer ett spö med en djupare och mer långsam aktion. Det spelar ingen roll vilken fluga, lina eller vilket superspö du har så är presentationen alltid viktigast. Även linan har en stor del i presentationen, korta klumpar som har hög linhastighet plaskar alldeles för mycket. Jag försöker välja linor som går att kast allt från 2 till 15 meter med ett lugnt tempo för att ha möjlighet att lägga ut flugan så fisken inte blir skrämd. Idag i min arsenal finns linor med både korta och medellånga klumpar och nu söker jag efter en gammal hederlig silkeslina men mer om det senare. 

Splitcane 7,5´#5 byggd av Carl Anderberg

En liten Black Spider bunden som W.C Stewart band den och på krok 16-18 fiskas bäst med spön och linor som kan presentera flugan och drilla fisken med tunnare tafsar, då är inte ett snabbt 9´#5 med tex en av de populära skagitlinorna att föredra. 

Nu är det så att jag inte bara fiskar och binder de gamla mästarnas flugmönster utan mer moderna kreationer fylls på i askarna samt streamers. Däremot försöker jag binda flugor som är enkla fiskfångande och hållbara samt gärna med naturmaterial som jag fortfarande tycker är överlägset syntet i många avseenden. Oavsett fluga modern eller klassisk så är presentationen alltid viktigast.

En lite modernare softhackel torrfluga av Jingler typ.

Flugor som bands av de gamla mästarna är både roliga att binda och läsa om hur de kom till, hitta material till flugorna och sedan fiska med anpassad utrustning. Det är mitt flugfiske. Ett lugnt harmoniskt flugbindande och ett lugnt harmoniskt flugfiske där uppskattningen av naturens variationer ingår.

Om du har intresse för att se hur jag binder de äldre flugorna med bind och material beskrivning så lämna gärna en kommentar här eller på FB.

Ha det bäst / Kari