Jag har fått mina stora fiskar.
Jag har fiskat sedan jag kunde gå, oftast med morfar och då var det med metspö, haspelspö och abborrfiske men vi hade även en hemlig liten tjärn med en å/bäck där vi fångade öringar upp till ett kilo. Fisken vi fick om det var rätt storlek tog vi vara på. Inget gick till spillo, morfar var en hejare på att röka abborren som vi åt med stor förtjusning ...gott. Det var ofta fisk på matbordet hos morfar & mormor. När vi kom hem i mörkret sent på kvällarna så hade mormor redan dukat upp kvällsfika, hembakade tekakor, rökt fisk, kaviar som man på den tiden köpte i 1/2 kg burkar, korv, skinka, ägg ja allt man kunde tänka sig men det var fisken som var en delikatess. Till det drack vi te eller Oboy. Man somnade gott och längtade redan till nästa fisketur.
Mitt "seriösa" flugfiske startade egentligen först när min rallykarriär var över, Sven Olof en god vän hade under vintern gått en flugbindarkurs och skaffat sig ett flugspö och jag fick testa hans prylar. Det var från samma firma som han hade fått sina prylar, som jag beställde och fick ett 10´# 5-6-7 med DT lina. Kommer ihåg en dag i Ammerån när jag strulade på med kastandet såg jag en fiskare som fiskade längre upp i strömmen kastade som en gud och jag blev nyfiken hur han bar sig åt. När vi träffades visade han sitt spö, ett amerikanskt Sage Grafit II med en klump som han hade viktat in och klippt själv och en tunn skjutlina. Hm... var det prylarna det berodde på att jag inte kunde kasta lika långt?
Jag fiskade och fiskade lärde mig mer och mer, dock långt bak i skallen fanns det ett om...jag skulle skaffa mig bättre spö då skulle det gå bättre. Under den tiden fiskade jag också mycket runt Gimdalen och i hela Gimån. En dag när jag besökte min gode vän Ronnie Eriksson, duktig flugbindare och flugfiskare som hade butik i Gimdalen på den tiden så bestämde jag mig för att skaffa ett nytt spö. Det blev ett Powell 9´#5.
Lite senare åkte jag och Sven-Olof upp till en å nära fjällen för fiske, med mig hade jag mitt nya Powell spö. Men det gick inte så bra att kasta, spöet var mycket "mjukare" och behövde inte den kastkraften i armen som min 10 fotare som jag var van med hm....det mest minnesvärda på den resan var att när vi skulle vada över en å med en liten ishinna på så gick jag ned i å-fåran försvann ned till axlarna, det jag räddade först var mitt spö som jag kastade upp på land, kröp upp ur vattnet och upptäckte kameran som jag hade hängandes runt halsen. En Minolta, min första kamera med autofocus som jag var stolt över och mycket rädd om. Vi gjorde upp en eld så jag kunde torka mig någorlunda, tog ur filmen ur kameran och lät kameran vara nära elden med luckan öppen. Det visade sig att kameran fungerade utmärkt efter den behandlingen och fungerat utmärkt sedan dess. Nu för tiden med mina elektroniska kameror så vill man inte göra om samma sak. Spöet höll men jag var inte nöjd.
Bytte spö och det gick bra att kasta, lärde mig att kasta tvärs över ån. Men fiskade jag eller bara kastade?
Dagen kom då jag kom på att kasta långt är lika onödigt som be långa böner...att fiska är inte lika med att kasta långt utan presentationen är A och O....I dag har jag några olika spön anpassade efter det fiske jag bedriver....oftast med splitcanespön eller mjukare spön för fiske med insektsimitationer och ett lite kraftigare spö för streamerfisket. Powell spöet skulle nog passa bra idag.
Fick jag någon fisk då? Jodå fisket var lite annorlunda förr, inte lika trångt vid åarna, mycket fler och större kläckningar av insekter och framförallt det vakade mycket mer. Allt började med insektsimitationer och fiske efter harr och öring gärna med torrflugor. Allt eftersom så var det hungern efter större och större fiskar som drev på. Jakt på större öring i Dammån, jakt på stor lax i Norge främst i Gaula och Stjördal. Storöringfisket blev jag trollbunden av, känslan att drilla fisk upp mot 5kg drev på. Vi var ett gäng som fiskade mycket i Dammån och hade kul tillsammans. Sedan koncentration på lax med en en fisk på 12kg som störst men minnet av den jag tappade i Namsen ( dubbelt så stor) på midsommardagen tidigt på morgonen då alla sov bakfulla kommer alltid att finnas kvar....men tiderna förändras. Nya regler för att ta med hundar till Norge, man skall ge hundarna medicin som de egentligen inte behöver. Därför avtog laxfisket mer och mer och nu har jag ingen längtan att fiska lax. Detta beror på dels höga priser, besvärligt med hundarna alldeles för trångt vid vattnen men framförallt att fiska på en fisk som mer eller mindre är utrotningshotad och det genom alla de idiotiska laxodlingarna.
Så jag fortsatte att jaga efter storöring, mest då i Dammån med blandade resultat. Gamla vänner hade mer eller mindre slutat att fiska men nya kom och med dom en bra gemenskap. Ibland ett grymt fiske och ibland 1000 kast utan fisk med kilometervis vandring längs ån. Största jag "hittills" fått är på XXX inte så noga, du som vet vet, men det är de mindre 3 kilos fiskarna som har etsat sig kvar på hjärnhinnan med minnesvärda fighter. Under jakten på storöring fortsatte jag då och då med fiske efter vakande fisk i andra åar bland annat i Herrevadströmmen, Långan, Hårkan, Ammerån, Gimån mfl. Men det var i Dammån jag kände/känner att möjligheten till den stora fanns.
Åren går jag harvar på med min jakt efter större och större fisk tills en dag jag inser att naturen med sitt lugn är det som jag egentligen alltid varit ute efter med fisk som bonus.
Ju mer jag fiskar och ju mer jag jagar så vill jag ta med mig mindre från naturen, ett par öringar och en del abborre samt ett par fåglar per år räcker, det viktigaste är att komma ut, andas ta det lugnt insupa allt som sker omkring. Sitta vid stranden med en kopp kaffe, titta på bävern eller alla änder, fiskgjusen som dyker efter fisk, älgkon med sin kalv eller de två 12-16 taggarna vi såg en kväll, det är dessa saker som man minns tillbaka på lika mycket som den fisk man fångat eller den fågel man skjutit. Då kanske inte ett stressigt storöringfiske passar in i bilden.
Jakten på stor öring ( nu låter jag lite kaxig men står för det) är ett enkelt fiske. Det som behövs är vatten där stor öring finns, anpassad utrustning och några enkla streamers. Sedan är det bara att gå och kasta, gå och kasta och till slut får man sin större öring. Du lär dig vilka biotoper man oftast får fisk i och ju mer du fiskar blir ditt fiske mer och mer framgångsrikt genom åren. Givetvis måste du ha en någorlunda bra kastteknik. Det är så vi gamlingar har lärt oss, inte genom att fråga på sociala medier och försökt hitta genvägar....fiska och fiska så lär du dig allt eftersom...så enkelt är det. Men det kan vara stressigt fiske, man vill vara först till höljorna, sitter man och dricker kaffe och hör en bildörr....ja du vet nog.
Skillnad är det att fiska med insektsimitationer, då måste man ha lite kunskap om entomologi och lära sig mer om fiskens vanor. Vart de har sina ståndplatser, vilka tider som är bästa i olika vatten, vad är det som kläcker den här årstiden osv. I mitt tycke ett mer intressant fiske där jag ofta sitter och studerar fiskens och insekternas beteende innan jag försöker fånga den fisk som påkallat mitt intresse. Man har tid och ett lugn att insupa all fridfull näring naturen ger. Sedan om man lyckas med sitt förehavande så är lyckan gjord.
Man måste fiska med streamer för att få större fisk!
Sant, men bara delvis. Det finns tillfällen då större öring äter insekter och skulle man då lyckas fånga den med en torrfluga så är det i varje fall för mig en större upplevelse. Men att överlista en mindre svår trugad fisk ger också "tillfredsställelse". Att fiske med streamer påstår jag att själva streamern inte är så viktig vilket mönster det är. Ljus när det är ljust ute, mörk när det är mörkt ute men allra viktigast att fiska med rätt fart på flugan. Fiskar du med insektsimitationer blir det helt annat. Då är förutom presentationen även flugan viktig. Du har inte så stora chanser att fånga en fisk med draggande danica imitation om fisken äter myror på hösten.
Idag verkar många av flugfiskarna lida av någon sorts komplex. Måste vara större och större fiskar på bilderna som efter några sekunder finns de på TikTok, Instagram, Facebook, Youtube eller någon annan media.
SE HÄR!!! vad duktig jag är. Man håller upp fiskar ur vattnet, det ska fotas, vägas, mätas, dras i harrarnas fenor allt för att visa sin fenomenala konst att fånga stor fisk....hur många är det som tänker på fisken. Nä skit i den jag vill framhäva mig själv hur duktig jag är...ser du inte, över 5kg det du! och de flesta säger de fiskar C&R...
Tyvärr har jag och en del av mina kamrater hittat flera döda fiska i våra åar vilka jag misstänker är av den egoistiska behandlingen av fisken. Det är viktigare att skryta och synas med sina fångade fiskar än det är att fiska i harmoni med naturen och vara rädd om fisken.
I Gimån Stavre är det en skyldighet att använda håv och du får inte ta upp fisken ur vattnet om du ska släppa tillbaka den...bra.
Jag har själv jagat den stora fisken genom åren så jag kanske inte ska raljera för mycket men skillnaden är att när vi fångade/fångar stor fiska har vi ett självförtroende och inget behov att visa världen hur duktiga vi/jag är. Ja jag vet att när jag började fanns inte mobiler eller sociala medier men jag och mina vänner har även fiskat och fångat stor öring även under modern tid utan att behöva skryta mer än till fiskekamraten. En del av de som på sociala medier visar sina fångster och håller upp storöringen fångad i XX vattnet, klagar i nästa stund ...fan vad mycket folk det är här och fiskar.....konstigt eller? Vad är det inte jag förstår i allt detta?
Hur gör du själv då? Några matfiskar per år vill jag unna mig från åar och sjöar jag fiskar i. Helst då abborre då jag tycker det är den godaste matfisken men även ett par öringar runt kilot eller strax under per sommar. De större öringarna vill jag släppa tillbaka och då försöka att inte ta upp dem ur vattnet, drilla snabbt, sätta tillbaka snabbt. Du vet väl att en fisk som drillats länge eller behandlats ovarsamt kan få en mjölksyrechock hela 15 minuter efter återutsättning och dö. De flesta av mina fångade fiskar får gå tillbaka.
Bilder då? Det finns en bild på mig då jag håller i en öring i vattnet och det är därför att en av mina kollegor i branschen sa till mig att du måste visa på socialamedier att du fångar fisk så säljer du bättre så en vän fick ta en bild på mig och fisken. Har även några bilder då fisken ligger i håven men de flesta ggr fiskar jag själv och har kameran i ryggan, vill få tillbaka fisken så fort som möjligt och då finns det ingen chans att få fram kameran. Det är inte så viktigt för mig att visa till okända hur duktig jag är, det räcker att mina kamrater jag fiskar med ser att jag får fisk så de inte blir så kaxiga...men jag blir även glad när de får fisk. Jag har en inre harmoni i mig själv att vistas i naturen, en 5kilos eller en 5hektos spelar ingen roll, det är sättet du fångar den på som för min egen del har betydelse.
Härom dagen var jag till Dammån för första gången i år, det kändes bra, som hemma. Jag fick ingen fisk men det gjorde inte så mycket. Väl hemma så kom tankarna. Vad är det jag vill egentligen. Jaga stora fisken eller ta det lugnt och fiska i harmoni med naturen?
Det som bekymrar mig mest gällande flugfisket är:
Den egoistiska framhållningen se hur duktig jag är! Ta en bild och man tänker inte på fisken.
Insektslivet som blir sämre och sämre för varje år, vad detta beror på har ingen så vitt jag vet svaret på.
Fisken vakar inte och har minskat i storlek och antal, en del fiskevårdsområden inför C&R mm....stäng fisket om det är så dåligt och det säger jag som lever av att folk fiskar.
Vad är det egentligen jag vill ha sagt? Det bekymrar mig hur fisken behandlas om man ska släppa tillbaka den. Speciellt på sociala medier, bilder och Youtube det verkar som sitt eget skryt går före fiskens välbefinnande. Jag är orolig över vad som händer med naturen, insekter, varmare vatten, mindre med fisk. Jag tycker att upplevelsen av fisket inte enbart handlar om stor fisk även om jag förstår de yngre som är mycket duktiga fiskare jagar större och större fiskar, har varit där själv, ta det lugnt upplev omgivningarna, naturen, uppskatta att det fortfarande går att fiska på vild fisk, studera insektslivet, fiskens matvanor, lär dig lite mer hur ekologin fungerar så kanske du får ett större utbyte av ditt fiske och inte bara fokusera på stora fiskar. Desto mer man lär sig om naturen desto lättare att se negativ påverkan och försöka slå larm eller påverka fisket för en bättre framtid.
Viktigaste för mig är lugnet och harmonin med naturen, jag har fått mina stora öringar, är klar nu.
Skitfiske!
Kommentarer
Skicka en kommentar